19:33:00
Guardians of the Galaxy
Och jag vart väldigt imponerad. Karaktärerna och stilen över filmen verkade ha en avslappnad och humoristisk ton samt att Hooked on a feeling klingade fint genom trailern. Mina förväntningar sköt genom taket och det kändes långt att behöva vänta över ett halvår för att få se den.
När jag väl såg den för första gången vid premiären 2014 vart jag nästan chockad då filmen inleds med att en ung grabb ser sin mor gå bort i cancer och flyr bort då han inte kan hantera sina känslor. Herrejävlar jag trodde det här skulle vara ett roligt äventyr men två minuter in i filmen sitter jag där helt förkrossad. Straxt därefter till filmens opening credits får vi se grabben som vuxen då han avslöjar sig som Starlord och dansar runt till Redbones svängiga "Come and get your love" och filmens atmosfär blir genast mer avslappnad och charmig. Och filmen fortsätter så genom speltiden ut.
Den är en väldigt rolig film som aldrig har långt bort till nästa äventyr och har alltid en svängig 70-tals rock/pop låt medföljande. Den är aldrig rädd för att överraska och skiftar intensivt mellan oväntade skämt och grymma/tragiska backstorys om våra nya hjältar. Trots att den ska vara en "origin" story öser den aldrig på med exposition om våra karaktärer utan den ger oss små bitar här och var genom filmens gång vilket leder till att den känns som en rejäl äventyrsfilm, istället för att bara vara ytterligare en superhjältefilm där vi påtvingat måste lära oss allt om karaktärerna innan äventyren kan börja.
Guardians själva är en grupp färgstarka losers som haft svåra liv och finner tröst med varann och bildar en underbar grupp. Dom bråkar med varannn mer än vad dom håller sams men när det behövs att dom ställer upp för varandra är det en mäktig syn att se deras unika förmågor bilda ett starkt team.
Jag vart helnöjd över filmen, tyckte den kändes som en frisk fläkt mellan allt Avengers & X-men relaterat och den var det bästa äventyret jag sett på stora duken på många år. Filmen slutade dessutom med orden "The Guardians of the galaxy will return!" vilket jag vart så lycklig över, då jag visste att jag skulle få se dessa underbara karaktärer i nya äventyr. Att sen hela soundtracket var fantastiskt och jag har lyssnat på det enda sen dess fram till nu är ju bara ytterligare en styrka till filmen. Det var tack vare det här soundtracket att jag började lyssna mer på Bowies otroliga musik.
För knappt ett halvår sen släpptes första trailern till Guardians vol.2 och jag var i extas. Atmosfären var lika charmig och äventyrlig som den första, humorn var på topp och den hade en av mina favoritlåtar, Sweets "Fox on the run" som soundtrack. Den kunde inte gjort ett bättre jobb för att få mig hyped till 110%.
Och förra helgen var det äntligen dags att få se den, uppföljaren jag väntat på sen 2014. Trots mina skyhöga förväntningar var den ännu bättre, roligare och mer hjärtekrossande än vad jag hade väntat mig. Den gav ett otroligt äventyr, med sanslöst färgglada och vackra vyer och specialeffekter. Under filmens speltid på hela 136 minuter fanns det inte en enda gång då jag inte skrattade, var hänförd av all action eller vart berörd av filmens många känslomässiga delar.
Den var allt jag ville ha ut av den som uppföljare. Den håller samma avslappnade stil som den första men står klart och tydligt på egna ben då den har en helt annorlunda story. Då den första handlade mer om att acceptera ny vänskap och stå upp för sig trots alla motgångar, fokuserar den här mer på familj och att hantera sina egna brister och lära sig leva och acceptera dem.
Soundtracket är på topp igen precis som föregångaren med godbitar som Fleetwood Macs "The Chain" till Cheap Tricks "Surrender". Regissören James Gunn bevisar att den första filmen inte bara var ett "one-hit wonder" utav honom utan tack vare hans förståelse och beundran för karaktärerna tog han något som så lätt kunde ha floppat och gjorde den till en megastor bio-succé. Att dom använde sig av Baby Groot i filmen var dessutom påhittigt och gulligt.
Först när filmen var klar var jag självklart överväldigad av alla känslor filmen drog mig igenom och jag undrade om jag gillade den här mer än den första. Story och karaktärsmässigt är filmerna lika bra och välskrivna. Det tog mig en vecka att komma fram till svaret men nu står det klart för mig.
Vol.2 är bättre!
Då menar jag inte överlägset bättre, för den första är ju fullständigt fantastisk men den här har tre anledningar som gör den bättre.
1. Michael Rooker får större plats som Yondu, den visslande Ravagern. Han var klockren i första filmen som den sluga och giriga "piraten" som "tog hand om" Starlord som liten och lärde honom alla sina knep. I vol.2 ger dom honom mer utrymme att utvecklas som karaktär och man får se flera nya sidor av honom och han går från att vara en rolig dryg jävel till att bli en av filmens mest sympatiska karaktärer.
2. Vol.2 lyckas ha ännu mer karaktär än den första. Trots att den första lyckades hantera origin-delen väldigt smart så känns den ändå av lite här och var genom filmen och får en att tänka på att den är en av Marvels alla projekt och det kan ta ut en ur filmen litegrann. Den här filmen är dock helt och hållet sin egna film och så fort marvelloggan försvinner i början av filmen glömmer jag helt bort att jag kollar på en superhjältefilm, jag är helt inne i äventyret då.
3. Den starkaste anledningen, KURT RUSSELL! Han är en legend för mig och är en av dom få skådespelare jag rankar lika högt som Bruce Campbell. Hans eviga karisma och charm finns alltid närvarande i varje film han medverkar i och jag får alltid ett stort flin så fort jag ser honom i en film. Man får dessutom se honom som ung i filmen tack vare dagens data-tekniker och det är både välgjort och nostalgiskt. Han var ett perfekt tillskott till Guardians-franchisen och jag visste redan innan filmen att han skulle vara klockren.
För att summera det hela kan jag bara säga det på ett sätt:
JAG ÄLSKAR GUARDIANS OF THE GALAXY FILMERNA!
Med otrolig charm, smarta karaktärsutvecklingar, roliga äventyr och ständiga vinkar till 70- & 80-talet är dom den perfekta underhållningen för mig. Dem är betydligt bättre än alla andra Marvel filmer jag sett och jag rankar dem här filmerna lika högt som Star Wars eller Indiana Jones. En grupp losers med attityd som hjältarna gör det hela bara bättre och jag ser fram mot nästa gång jag får se dom igen.
I'M MARY POPPINS Y'ALL!
/Tarre