16:28:00
Scream: The TV Series Recension
Scream: The TV Series
Genre: Skräck, Thriller, Drama Säsonger: 2, Ongoing
Med: Willa Fitzgerald, John Karna, Bex Taylor-Klaus & Carlson Young
Jag fullständigt älskar Scream 1 & 2. Med sin vassa dialog, sköna blandning av skräck och humor, ständiga filmreferenser och dundersköna karaktärer är dem två filmerna några av mina absoluta favoriter. Den första filmen räddade skräckgenren i stort sett när den landade '96 eftersom att det nästan enbart filmades tröttsamma uppföljare vid den tidpunkten. Den kändes fräsch och gav skräckgenren en nödvändig dos av kvickhet och sarkasm. Året efter kom uppföljaren som motbevisade alla odds och lyckades vara precis lika smart och rolig som den första och besegrade alla förutfattade meningar man hade om uppföljare. Med underbara karaktärer som den eviga bitchen Gale Weathers, snällt klumpiga Deputy Dewey och min självklara favorit filmnörden Randy, levererade filmerna en stor dos charm med en hel del glimten i ögat.
Så nästan vid 20-års jubileumet bestämde sig MTV för att dra igång nytt liv i franchisen och skapade Scream: The Tv Series. Och som det stora fan jag är av Scream filmerna så kan jag bara säga att det vart en rätt knagglig start för serien. Den är inte helt värdelös men har en hel del problem.
Storyn är oftast klumpigt skriven och skiner bara igenom vid fåtal stunder med rätt charmiga och nästan smart skrivna dialoger. Det största problemet är att den har alldeles för mycket teendrama. Det är ständigt mängder av bråk och argument mellan karaktärerna som känns oviktigt med tanke på att det springer en mördare lös som tar livet av dom en efter en. Varenda karaktär har dessutom typ 27 olika deep dark secrets dom döljer febrilt men som ändå avslöjas senare för att skapa mer drama.
Vilket inte hjälper när nästan alla karaktärerna är riktigt tråkiga och platta. Huvudkaraktären Emma är tråkig och har nästan ingen personlighet. Likaså som hennes gammla pojkvän, nya pojkvän, ytliga vänner, morsa och nästan alla runtom henne är rent av tråkiga och varierar mellan okej till dåliga skådespelare. Vilket inte är ett bra tecken för mig med tanke på att det brukar vara karaktärerna jag är mest intresserad av när det kommer till filmer och serier. Men som tur är finns det tre karaktärer som faktiskt gör serien tillräckligt underhållande för att jag ska vilja fortsätta se den.
Noah Riley. Hans karaktär är uppenbart skriven för att vara en modern version av Randy. Han är besatt av seriemördare, skräckfilmer och allt som har med nördigheter att göra, och det är han som är seriens guldgruva. Han är rolig, kommer alltid med påhittiga karaktärer och har en energi som smittar av sig. Vore det inte för honom hade jag nog inte fortsatt med serien.
Audrey Jensen. Hon är Noahs bästa kompis och var tidigare nära vän med huvudkaraktären Emma, men känner sig sviken av henne då hon valde att börja hänga med det populära gänget i skolan. Hon är en typisk tom-boy som är orädd, aggresiv men har även en gulligt nördig sida som visas bäst när hon umgås med Noah. Dom bildar ett roligt radarpar tillsammans.
Jake Fitzgerald. Han är mestadels en sportig douchebag som dessutom håller på med black mailing, så hur fan kan jag gilla honom? Jo, dom har gjort honom till en slug karaktär som man aldrig riktigt vet var man har honom. Han är studtals sjukt dryg för att sen gå över till att vara charmig och rolig. Han ser också ut som en ung Bruce Campbell vilket säkert är en stor del till varför jag gillar honom. För allt som påminner om Bruce är ju positivt!
Säsongerna skiljer sig en del när det kommer till kvalitet så jag tar en säsong i taget.
Säsong 1.
Den första säsongen är inget vidare. Mördarstoryn känns väldigt simpel trots att dom försöker väva in en gammal legend skräck story till det nya murder-mysteriet som pågår. Tempot är ojämnt och teendramat blir alldeles för mycket stundtals. Scenerna där någon blir mördad är ofta rätt tama och visar inte mycket våld trots sin slasher genre serien skryter om. Den stora revealen i slutet när man får se vem mördaren är, är inte bara förutsägbart utan sjukt jävla anti-klimax.
Största problemet är att mördaren har varit en av de sämsta skådespelarna genom säsongen och när hen väl tar av sig masken blir man bara uttråkad och irriterad. Finalen saknar all typ av sjuk energi och påhittighet som filmerna hanterade så bra. De enda delarna som är bra med säsongen är dom tre karaktärerna Noah, Audrey & Jake som lyckas underhålla, samt att en del av filmreferenserna som kastas runt här och var är rätt lyckade och når upp till samma kvalitet som filmerna gjorde. Men all around är den mer miss än hit. Betyg: Svag 2/5.
Säsong 2.
Börjar rätt charmigt men urartar sen i hemlighetsmakeri och en tafatt mordstory som känns rätt blek. Dessutom mister jag en av mina favoritkaraktärer redan i första avsnittet så jag funderar på att sluta kolla. Men sen händer något chokerande, avsnitt fyra var riktigt bra och faktiskt välskrivet. Sen lyckades till och med avsnittet därefter också vara bra och serien höjer plötsligt tempot och blir riktigt underhållande. Intrigerna känns lite mer välskrivna och skådespelarna måste helt plötsligt fått mer kött på benen för nu gör dom sina roller rätt bra och intressanta.
Mordscenerna blir också mer utveckald och råa jämfört med första säsongen och blodet rinner rejält stundtals. En scen lyckas också bli riktigt känslosam och det blir nästan så pass så jag fäller en tår. Revealen i finalen är bättre den här gången med. Nog för att det var rätt förutsägbart vem mördaren var, men det är lite mer trovärdigt den här gången och skådespelaren klarar av att överspela på en underhållande nivå jämfört med sin föregångare. En rätt skaplig förbättring som haltar lite här och var. Betyg: 3.5/5
Så överlag är det väl en okej serie som inte lever upp till filmerna men lyckas vara rätt underhållande tack vare tre bra karaktärer och en hel del schyssta filmreferenser. Den är långt ifrån felfri men lyckades vara tillräckligt underhållande för att jag skulle se klart den. Inget jag direkt skulle rekommendera men ångrar inte att jag la min tid på den. Är lite förväntansfull inför säsong tre, mestadels för att se om den lyckas fortsätta stiga uppåt eller om den faller ner i gamla spår igen. Antar att jag får reda på det i Maj när säsongen släpps.
/Tarre