16:06:00
It Recension
It
Genre: Äventyr, Skräck Speltid: 135 min
Med: Bill Skarsgård, Jared Lieberher, Sophia Lillis & Jack Dylan Grazer
Manus: Stephen King, Cary Fukunaga m.m. Regi: Andy Muschietti
I den sömniga staden Derry står sju sociala outcasts till ungdomar upp mot en ondskefull kraft som tar formen av en clown som inte skyr några medel för att skrämma dom till döds.
Ärligt talat borde jag inte behöva skriva mer än så om handlingen för dom flesta bör väl känna till storyn redan vid det här laget.
När nyheten kom att It äntligen lyckats ta sig ut ur development hell och skulle bli en ny långfilm vart jag glatt överraskad. Miniserien som släpptes 1990 är ju fortfarande underhållande men rätt skapligt utdaterad tyvärr och jag tänkte att en ny syn på det hela kan vara en bra idé. Sen hörde jag att Bill Skarsgård fått rollen som Pennywise, den dansande clownen, vilket gjorde mig lite skeptisk.
Det släppte dock när dom avslöjade två stora detaljer om filmen. Dels att den skulle utspelas på 80-talet istället för 50-talet, och alla som känner mig vet att jag avgudar 80-talet så det var bara klockrent. Sen skulle filmen enbart fokusera på barn-delen av Stephen Kings berömda bok, vilket var ännu bättre då det är den delen av miniserien jag verkligen gillar till skillnad från den urvattnade och bleka vuxen-delen av storyn.
Och nu med den nya filmen var det två delar, två oerhört viktiga delar som skulle avgöra om jag skulle älska filmen, eller om den skulle vara ett misslyckande.
Del 1. The Losers Club.
Dessa sju underbara ungdomar är filmens hjältar, som inte nog med att dom är socialt utstötta, hackade på av ignoranta vuxna och ständigt jagade/misshandlade av överjävliga mobbare. Dom ska dessutom behöva stå ut med en formskiftande varelse som terroriserar och sätter skräck i dom så fort Det får chansen.
Dom har dessutom sina egna udda personligheter som har försatt dom till att vara utstötta och till en början kan man tro att det är det som kommer få dom på fall inför Pennywise, men det är just det som är deras styrka. Dom skapar ett band tillsammans som är så starkt fyllt av en vänskap dom aldrig upplevt förr, att dom tillsammans vågar stå upp mot en sån hotfull kraft som Det.
Dessa karaktärer är helt otroliga och är den stora anledningen till att jag alltid gillat storyn om Det. Dom nya unga skådespelarna gör ett fantastiskt jobb med karaktärerna och respektarar grundmaterialet från boken men tillför också mycket nytt. Dom svär som fan, käbblar ständigt med varann men visar samtidigt en värme och styrka till varandra som inte går att missa. Dom fångar barndomens tider tydligt och jag har väldigt lätt för att känna igen mig i dom.
Jag hade gärna skrivit om alla sju av dom och deras underliga personligheter men då skulle recensionen bli ännu längre än mina vanliga så jag nöjer mig med att nämna den bästa av dom. Och den som imponerar mig mest är Jack Dylan Grazer som den lilla neurotiske pillerknapraren Eddie, som är rädd och charmig samtidigt och är den som växer mest av dom enligt mig. Bra jobbat grabben!
Del 2. Pennywise.
Dom flesta bör ju ha sett Tim Curry's version av Pennywise från miniserien vid något tillfälle. Han var nog perfekt för rollen på den tiden med sin karisma och lyckades skrämma upp mig rejält som liten. Men nu i efterhand kan jag inte undgå att finna honom lite stel i rollen. Dialogmässigt är han fantastisk och hans ansiktsuttryck är klockrent, men han står ofta still på samma ställe (förutom biblioteks-scenen). Han rör så lite på sig att det sabbar lite av skrämselfaktorn och han känns ständigt långt ifrån ungarna trots att han ska skrämma dom.
Det är inte fallet med Bill Skarsgård. Han springer, hoppar och far fram som en jävla tornado när han jagar efter ungarna. Dyker upp på oväntade platser, skriker, skrattar hysteriskt och dreglar mer än man förväntat sig. Han framstår som lekfull och sprallig som en clown ska vara men när det behövs lyckas han vara både creepy och skrämmande. Hans röst är underbar och uttrycken som medföljer är imponerande och gör det rent av kul att få se honom i rollen.
Bra jobbat Bill...jävligt bra jobbat!
Filmen skiljer sig rätt så rejält från både boken och miniserien, men det är jag enbart tacksam för. Hade jag fått se samma scener igen som jag redan läst om i boken och sett flera gånger i miniserien hade jag uppfattat filmen som tråkig. Men den tillför mycket nya och oväntade scener som både överraskar och skrämmer, vilket ger den en ny och fräsch känsla.
Skräcken i filmen är inget överväldigande, men lyckas vara riktigt creepy och påhittig. Den använder sig inte så mycket av jumpscares (tacka fan för det) utan håller mer en obekväm, creepy ton som man inte lär glömma. Men det kan vara objektivt, då den medelålders kvinnan till höger om mig i biopubliken hoppade till så högt typ varannan minut i filmen att jag trodde hennes skor skulle flyga av och landa i någon stackars jävels popcornskål.
Men trots att många tolkar den som en skräckfilm, är den en äventyrsfilm mer för mig. Ett äventyr om sju ungdomar som måste hålla ihop och stå upp mot alla onda och mordiska krafter som är ute efter dom. Att istället för att njuta av sitt efterlängtade sommarlov spendera det nere i skräckinjagande kloaker letandes efter försvunna barn och bli jagade av sina mardrömmar.
Visst finns det många skräckscener genom filmen, men det finns också mycket värme, humor, drama, romans och personlig utveckling. Och när så många genrer samlas i samma film är det ett äventyr för mig. Barnskådespelare kan vara en jävlig sak i filmer men dessa sju ungdomar är fantastiska tillsammans med Bill's lekfulla presentation av Pennywise. Speltiden på 135 minuter bara flyger förbi och ärligt talat hade jag kunnat se en lite längre version för att bygga ut ungdomarna mer.
Den har samma känsla som Goonies och E.T. med mera skräckelement och fångar barndomen med en fin dos 80-tal i en underbar kombination och den var så bra som jag hoppades. Så pass bra att den faktiskt fick mig att skriva för bloggen igen. Inte för att jag lär behöva det, för du lär väl se den själv på bio om du inte redan gjort det!
"Welcome to the losers club, asshole!"
Betyg: 5/5, fullpoängare!
/Tarre