Tarresfilm.blogg.se

2017-11-19
18:25:00

Riverdale Recension

 
När nyheten om att  serietidningen Archie skulle släppas som tv-serie vart jag ärligt talat rätt förvånad. Nog för att jag gillade att läsa serietidningen när jag var liten, som hette Acke här i Sverige, men det kändes som att det var en bortglömd serie. Modigt val av dom att ge ut den på nytt tänkte jag och förväntade mig en charmig komediserie. Men sen gick dom ut med att det skulle bli en drama/murder mystery stil på serien.
 
EN MURDER MYSTERY...PÅ ARCHIE?!?! En comic där våran rödtott till huvudkaraktär aldrig kan bestämma sig om han ville vara ihop med Betty eller Veronica skulle bli en murder mystery... Vem fan kommer ens på en sådan idé? Jag gick länge och var förvirrad över detta. 
 
 

När serien sen började visas fick den mixade kommentarer men det lutade mer åt det positiva. Den hade en annorlunda atmosfär med drama och mystery och folk började kalla den för aptitretaren tills Twin Peaks skulle börja på nytt. Ironiskt nog visade det sig att Riverdale skulle likna gamla Twin Peaks mer än vad nya Twin Peaks gjorde. Har nyligen kollat igenom serien och till en början har jag rätt mixade känslor för den.

 

Den stora nackdelen är att det bara är ungefär 30% murder mystery och 70% teen drama. Och teendramat är inte så intressant. Storyn är fylld med klyschor och extrema intriger/hemlisar som var uttjatade redan i slutet av 90-talet. Det är förutsägbart och klumpigt, och manusförfattarna verkar inte vara på samma spår då karaktärer beter sig väldigt annorlunda mot varandra i olika avsnitt, blir en lustig bipolär inställning hos dom flesta. Mystery delen av serien är helt okej även om den kan verka lite blek jämfört med andra liknande serier som The Killing eller Stranger Things men den lyckas underhålla iallafall. Trots att storyn inte är så vass lyckas den ändå förmedla karaktärernas känslor bättre mot slutet av första säsongen. Jag rycks med i karaktärernas reaktioner utan att jag riktigt bryr mig om storyn.

 

Karaktärerna är rätt mixade också. Archie är vår vanliga pretty boy som inte vet om han ska fokusera på football eller musiken i skolan och slits mellan olika kärleksintressen. Är rätt besviken över hur dom hanterade karktären för han framstår mest som tråkig och alldeles för godtrogen. Betty är jordnära och ordentlig och har kvar sin godhet från comic'en och är helt okej. Rikemansdottern Veronica är lika framfusig och vass som sitt tecknade jag och är underhållande. Archies kompis Jughead är i comic'en "klassens clown" typen men har fått en rejäl förvandling här. Han är en social outcast som trivs bättre i livets mörka, cyniska sida. Han är klart den bästa karaktären och jag kan ärligt säga att jag hade nog gett upp att kolla på serien efter 3-4 avsnitt om inte Jughead hade varit en så bra karaktär. Finner det dessutom fruktansvärt roligt att hela staden är okej med att kalla han för Jughead. Till och med borgmästaren säger det med en seriös ton, det är sjukt kul.


Skådespelarna gör alla ett bra jobb med sina karaktärer och serien har en charmig idé om att återanvända avdankade skådespelare som var unga och populära på 80 och 90-talet. Vi har b.l.a. 80-tals prinsessan Molly Ringwald, Luke Perry från Beverly Hills 90210, Mädchen Amick från Twin Peaks och bäst av allt Skeet Ulrich från Scream. Har inte sett mycket av dom på många år men dom gör alla ett bra jobb och det är kul att få se dom in action igen.

 

Tror att många av tittarna och kanske även skaparna själva kände samma som jag att det vart för mycket bubbelgums-drama i första säsongen för det vart en del rejäla ändringar i säsong 2. Den visas just nu och är vid skrivande stund mid-season.


Och förändringarna är alla positiva fördelar. Det är nu mer 60% murder mystery och 40% teendrama, vilket skapar en bättre kombination av genrerna och ett mycket bättre tempo. Andra säsongen är dessutom betydligt mörkare än första och följer en mer brutal story. Archie blir en betydligt bättre karaktär som nu istället är överbeskyddande av sina nära, och varvar mellan att vara aggresiv och hämndlysten till att bli rädd och paranoid. Jävligt bra förbättring där. Storyn är vassare och jämnare samtidigt som dem mörka svängarna skapar en mer spännande och hotfull ton.

 

Överlag fungerar serien som bra underhållning. Charmig med mystisk atmosfär. Första säsongen är tyvärr rätt svag och ofokuserad med små stunder av briljans. Har man tålamodet att ta sig förbi teendramat väntar bättre stunder mot slutet av första säsongen och det rejäla upplyftet i andra säsongen. Om den är värd att se är upp till var och en men jag finner den underhållande iallafall, och hoppas innerligt på att den kommer fortsätta gå den mörka stigen den har svängt in på nu. Då har den potential att bli en av dem bättre serierna som visas nu. Betyg: En svajig 3/5.


"In case you haven't noticed. I'm weird. I'm a weirdo. I don't fit in. And i don't wanna fit in. Have you ever seen me without this stupid hat on. That's weird!" - Jughead Jones


/Tarre