17:50:00
Att se en film ur ett barns ögon.
När jag var liten brukade mina föräldrar ofta ta med mig till Fix Tobak & Video i Söderköping, då vi bodde inte så långt utanför staden. Det var som ett paradis för mig. Det fanns ett stort utbud av olika sorters chips och läsk. Godiset var ännu bättre, då det fanns mycket annorlunda godis där som inte såldes i matbutikerna. Det fanns pop rocks, ring pop, godishalsband, hockeypulver, små fruktbehållare i plast som hade sockrigt pulver i sig, gelegodis format som Spiderman karaktärer, massor olika Pez-behållare och säkert ännu mer som jag inte längre minns.
Men det absolut bästa var att det fanns tusentals med vhs:er att hyra. Det var här en stor del av grunden till mitt filmtittande lades och jag hade tillgång till ett nästan oändligt lager av nya och okända filmer att se. Och vi snackar inte bara de nya filmer som släpptes vid den perioden, vi pratar mängder av äldre och mer okända filmer som bara riktigt filmintresserade känner till. Det fanns också mycket tecknade filmer och serier som jag inte hade sett mycket av tidigare, som Trap Door, DinoRiders, Camp Candy Darkwing Duck, Denver, Biker Mice, Ninja Turtles, tecknade Super Mario och självklart Beavis & Butt-head. Vi hade inte många tv-kanaler när jag var liten så istället för att se dessa serier på någon kanal fick det bli via vhs istället.
Sen började jag ju även hyra mer av de mer vuxna filmerna och hittade många nya guldkorn som Päron till farsa filmerna, Idle Hands, Bill & Ted's Bogus Journey, Wayne's world, An american werewolf in london, Starship Troopers, Predator, Aliens, jag kan fortsätta hur länge som helst, det var överväldigande för lilla mig att ha så många nya filmer så nära till hands. Det var självklart på det här stället jag också hittade Deep Rising, som jag hyrde så många gånger att ägarna till slut gav mig filmen.
Jag ser ofta tillbaka på stunderna jag knallade runt där inne bland filmhyllorna och kände mig både nyfiken och harmonisk. Och den överdrivna lyckan när jag insåg att man fick hyra tre filmer i tre dagar för 60kr, då ökade filmtittandet drastiskt. Idag är det ett minne blott. Butiken finns fortfarande kvar men är en tragisk syn jämfört med sina glansdagar under 90-talet och början av 2000-talet. Vill inte vara elak för ägarna där är riktigt trevliga men butiken i sig är deprimerande. Folk går dit gör att köpa stelt gammalt lösviktsgodis, stockar med snus eller hämta ut paket. Känslan av äventyr jag kände när jag gick in dit som liten och tonåring är utbytt mot besvikelse och jag går bara dit för att hämta ut paket.
Men varför går jag in i detalj om detta ställe för? Jo för att häromdagen fick jag nämligen en väldigt nostalgisk känsla och det fick mig att börja tänka tillbaka på när jag hyrde film där. Nu för tiden när jag ska se en film jag aldrig har sett förut, sker det aldrig av slumpen. Jag har antingen hört goda ord om den från bekanta eller kritiker jag följer, eller så har jag läst på filmsidor om filmer som ska göras och följer ofta då med hela processen när filmen görs och väntar ivrigt på att den ska släppas på bio.
Jag tar ofta reda på trivia om filmen, ser någon trailer och gör allmän bakgrundsfakta för att ta reda på om jag kommer gilla filmen. För efter allt tittande vet jag vad jag vill ha ut av en film, och känner inte för att slösa tid på något jag inte skulle tycka om. Dvs jag går aldrig in i en film oförberedd.
Men det gjorde jag alltid förr. Då t.ex. när jag hittade några filmer med coola omslag hos Fix Video, hyrde jag dem direkt och tryckte in filmerna i spelaren och hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Jag hade ingen imdb där jag kunde kolla upp fakta, eller ingen nördig youtuber som förklarade fördelar/nackdelar med filmen. Jag hoppade bara in i filmen och hoppades på ett äventyr. Det var alltid en chansning men som barn vart jag nästan aldrig besviken.
Sen efter flera års tittande började jag hitta brister i filmer och vart oftare besviken, därav började jag analysera mer om jag verkligen skulle gilla filmen innan jag startade igång den. Tack vare det har jag skippat många onödiga timmar, men det har också tagit bort mycket av det roliga i filmtittandet. Att ge sig in i en film man inte vet något om, och sen bli glatt överraskad, det är för mig en fantastisk känsla. En känsla jag inte upplevt på många år då jag alltid kollat upp fakta innan.
Men det hände häromdagen igen...och det var fantastiskt. Torsdag kväll, och det hade varit en jäkla lång dag på jobbet. Jag var rejält trött men ville inte lägga mig redan eftersom klockan bara var 21.00. Jag visste att jag inte skulle orka stoppa in en blu-ray/dvd i spelaren så jag la mig i soffan och drog igång Netflix. Jag kände inte heller för att se någon av de typ 15 serierna jag håller på med så jag började bläddra runt bland kategorierna. Något jag ofta gör men hittar sällan något nytt och spännande. Men efter fem minuters bläddrande hittade jag något som stack ut.
En anime-film som fått svenska titeln Slottet Cagliostro. Den hade den äldre stilen av tecknad anime, som jag finner charmig och den verkade lite äventyrlig. Hade aldrig hört talas om filmen innan så jag kände mig rätt tveksam för att starta den, men jag var samtidigt för trött för att fortsätta bläddra, så det fick bli att testa den. Det var ju väldigt längesen jag såg en helt okänd film tänkte jag.
Och det var inget misstag. Jag slängdes in i ett sjukt kul och spännande äventyr. Charmiga karaktärer, vackra miljöer, musik som satte en tydlig atmosfär. Dessutom har jag alltid varit intresserad av gamla slott och herrgårdar, särskilt gärna de som har ett par lönngångar och mysterier i sig. Och slottet Cagliostro är definitivt ingen besvikelse när det kommer till den delen. Efter tio minuter in i filmen kände jag mig helt klarvaken och jag gick och hämtade ett stort glas iskall Pepsi och en Marabou-kaka med japp/nöt/karamell smak som tilltugg till filmen. Filmen var en överväldigande kul upplevelse och jag hade ett leende på läpparna genom hela filmen.
Och då när jag satt där insåg jag att jag hade samma harmoniska känsla som när jag var liten, tittandes på en hyrd film från Fix Video med nyinköpt godis vid min sida. Ute på ett äventyr där jag inte hade en aning om vad som skulle hända härnäst. Och jag fick mig då en rejäl påminnelse om att det är nödvändigt göra en chansning ibland om vilken film jag ska se. Att se en film på samma sätt som jag gjorde när jag var barn helt enkelt. Det gjorde mig väldigt lycklig och jag rekommenderar filmen starkt. Visade sig att den var baserad på en manga och anime-serie, men filmen går att se helt fristående. Den engelska titeln är Lupin III: The Castle of Cagliostro, och är från 1979. Tack för mig, det var kul att skriva igen, det var nog tre månader sen sist. Och stort tack till dig som orkade läsa igenom allt det här.
/Tarre