Tarresfilm.blogg.se

Blair Witch, 2016
Genre: Skräck      Speltid: 89 min
Med: James Allen McCune, Callie Hernandez, Corbin Reid & Brandon Scott
Manus: Simon Barrett      Regi: Adam Wingard

Efter att James har sett en video där han tror sig se sin syster Heather, som förvann för 15 år sen i Black Hills Forest i Maryland, beger han sig dit med sin grupp vänner för att försöka få fram några svar. Men var det verkligen henne han såg och är det så smart att bege sig in i skogen som sägs vara bebodd av Blair Witch?

Japp, det här var ju verkligen vad vi behövde, ytterligare en skräckfilm som är filmad med handkamera som dessutom knappt känns som en enskild film, utan mer som en utfyllning till Blair Witch Project från 1999.

Originalfilmen har ju dom flesta skräckfilmsentusiaster sett och den är lite av en legend i sig. Även om den inte var den första handfilmade skräckfilmen var det den som drog igång all hype kring genren. Om man var 15 år eller äldre när den hade premiär märks det att många som såg den då tyckte den var en extremt läskig film och många nämner den ännu idag som en av de mest skrämmande filmer dom har sett. Konceptet var ju ganska nytt och oväntat då, samt att filmen praktiskt taget marknadsfördes som att den var på riktigt genom att det ryktades om att skådespelarna verkligen försvann höjde verkligen hypen för filmen.

För oss andra yngre som inte såg den då den var ny, utan ett antal år senare blir det lätt att den inte känns så skrämmande för man har redan sett både värre och mer originella saker än vad som händer i filmen. Vad man tycker om den är därför baserad väldigt mycket på vilken generation man är född i. Skulle man se den för första gången idag och man redan har sett en hel del skräckfilmer kommer den knappt vara skrämmande alls. Men den kan vara sevärd iallafall, bara man inte förväntar sig att bli så rädd så man hoppar ur strumporna.

Till skillnad från nya Blair Witch filmen. Den försöker vara smart genom att föra vidare storyn från första filmen men framstår bara som långsökt och ett desperat försök till att få ut ungdomarna i skogen. Den tillför nästan inget nytt och känns bara som en i mängden av alla andra handfilmade skräckisar. Massor scener man redan sett tidigare återanvänds i ny form och man känner på mils avstånd när en jumpscare är på väg. Och då är det inte ens en bra jumpscare. Mer typen av att ett högt ljud dyker upp och sen far kameran runt i alla vinklar som går i fem minuter tills den äntligen stannar upp i ett par sekunder så man kan se en gnutta av en reaktion från någon ur gruppen och sen börjar det om igen.

 

Det går verkligen inte att fokusera på filmen tycker jag då, då det bara är suddigt och rörigt med massa oljud som gör öronen irriterande. Det känns nästan mer som en ljudbok eftersom man inte ser något...fast en ljudbok med oväsen istället för story.

Det finns ett fåtal gånger dom bygger upp lite creepy atmosfär och man kan plötsligt fokusera lite grann och undra vad som kommer hända. Sen uppstår något kaos igen, kameran ballar ur och jag rycks helt ut ur filmen igen och tänker mer på hur fåniga skådespelarna måste se ut när dom vevar runt med sina armar och huvuden överallt för att bilden ska bli så oklar som möjligt.

 

Regissören Adam Wingard filmlista är som en berg- och dalbana, han har gjort VHS filmerna som är mer tama än vad dom försöker framstå, men han har också gjort You're Next från 2011 som är riktigt spännande, rolig och har glimten i ögat och 2014 gjorde han The Guest som var rätt nyskapande, stilfull och sjukt cool. Synd att han inte kunde få till nya Blair Witch lika bra. Han sa även: "Den första Blair Witch filmen handlade om att vara vilse i skogen, den här handlar om att bli jagad i skogen." Och det sänker ju bara förhoppningarna inför den. För blir man jagad i en handfilmad skräckfilm vet man ju redan från början att man knappt kommer få se något förutom en mängd oklara bilder som det nästan borde vara epilepsi-varning på.

Minns att vid två tillfällen genom filmen höjde jag ett ögonbryn och tänkte "huh, det där var lite coolt faktiskt" men att det bara var två tillfällen under en 89 minuter lång film är inte imponerande. Enda gången jag kände obehag under filmen var dessutom på grund av klaustrofobi, och alla jumpscares och "obehagliga" ljud gick förbi mig reaktionslöst. Men sen hade jag inga förhoppningar inför den heller, är väldigt trött på den här typen av skräckfilm och hoppas den dör ut snart. Onödig och tröttsam upplevelse jag inte lär gå igenom igen. Betyg: 1/5

/Tarre